Jävligt fin ram men bilderna duger tydligen inte längre.

Alltså min helg har gått både fort och långsam för jag har fortfarande en hel dag kvar.


I fredags så färjade jag håret som blev lite försvart. mamman kom hem och hämtade tjejen och jag kunde sluta. Tiden sprang iväg och jag var 10 minuter försenad. satte mig i bilen fortsom bara den. Råkade köra lite förfort


Hinner med tåget med 3 minuters marginal. Den tågresan var den längsta jag har varit med om.


Går en annan väg för engångs skull ur grand central, fortsätter upp till Jonas mamma och pappas hotell, närvös var det enda jag var. Ringer upp på rummet, Ulf kommer ner och hämtar mig, åker upp till deras rum som var superduper litet. Anneli kommer efter ett tag, äter knäckebröd med kaviar och räkost. Sätter oss i lobbyn och väntar på alla andra.

Tar tunnelbanan ner till brocklyn bron. går över halva och sedan tillbaka. Försöker hitta ett matställe men det är inte så lätt när det finns 11 olika viljor. Två efter två droppar alla av så vi blev bara 5 som var ute och åt. En pizza slice blev det. Går upp till deras rum igen och tar ett glas vin och sitter och pratar, jag går vid 12 och ringer Jonas som jag skulle, men av någonandledning så hade han deckat. Pratar med Cornelia och emelie ett jätte långt samtal som bara var så mysigt. Har inte pratat med Emelie på jätte länge. Tog Tåget hem 1.06 var framme i Katonah vid 2.15 sandra och angela hämtade upp mig. Satt och pratade ett tag.

Under hela tiden jag var i NYC så kändes det som om jag var i en dröm. Jag förståg att jag träffade dem men jag kunde fortfarande inte fatta det. Jaqg skakade till mig själv så jag fattade att jag var på manhattan, det verkade så overkligt, att dem var där och att jag var där, men sen var man så innställd på att man inte skulle träffa dem igen på 8 månader. Dem skulle vidare till florida och jag skulle hem, inte till sverige utan till connecticut och det var det som kändes konstigt, men endåså skönt. Alltså jag vet inte vad jag skriver nu, det är as svårt att förklara om du inte är med om det själv. Men mysigt var det att träffa dem.



På lördagen skulle jag och sandra vara med på hennes barns halloween sak på skolan. Så på morgonen åkte vi till Target och köpte en Bee kostym till mig. Man får typ plats med 3 kuddar i den + mig, på skolan fanns det en operations sal eller liknande på översta våningen. Så jag var där för jag hade skurit med med kniven när jag skar en bagel, rakt på handen det är lyckat. Sandras pojk hade brytit armen+ ett sår på benet, svart runt ögat, och hans huvud var trasigt.

Efter skolan så gick jag sandra och angela till en nagelsalong och en restaurang med våra kostymer. Efter ett tag så tänkte man inte ens på att man hade dem på sig.

Jag åkte sedan i ÖS REGNET till Brookfield och mötte Ida vi skulle se SAW 5, den var inte riktigt så bra. slutet ska vi inte prata om, men Ida tycker slutet var perfekt, men då är det Ida jag pratar om. Jag tyckte slutet inte var så bra, fattade ju inte. Visste ju inte vilka som levde eller inte. Men det var tydligen ett perfekt slut för en Saw film.

När jag kom hem på kvällen så hade jag fått paket från farmor, hon hade skickat en pocket bok och alma och wilma hade skrivit och målat ett brev. + "kokladen" som alma skrev, finns inget bättre när det kommer en marabou mjölkchoklad ibland.
Detta brev som jag fick tänkte jag att jag skulle ta och rama in, men tittade då runt och insåg att jag skulle få köpa en ny ram, men skulle se så fint om jag kunde ta anna och lindas ram om den passade, då får jag en härlig överaskning på köpet. När jag tar bort baksidan på ramen så hittar jag ett fint litet medelande som var:
"Jaha... Nu kom vi allt på dig!
Jävligt fin ram men bilderna duger tydligen inte längre...
Hahaha :) "

Man kan ju säga att jag skrattade ganska mycket. Så jag provade bara om brevet fick plats, jag ville inte ens ha brevet där jag fick dåligt samvete. haha Så nu står ramen med orginal bilderna på min byrå igen.

Idag när jag kom hem så visade mamman mig att tjejen kunde gå, jag blev så glad så, hon tog några steg. Så stor har hon blivit nu, för 4 månader sen så kunde hon inte ens krypa och nu kan hon gå, så söt är hon.
Nu ska jag titta på andra avenyn och sedan sova, om det blir kallt så ligger min bee kostym vid sängen så jag bara kan ta på den.