En av de bästa helgerna någonsin! SKYDIVING!!!!!

Åhh vilken helg, en bland de bästa helgerna någonsin.

Det började redan på torsdagen med att Sandra fyllde 21, åkte till Mount kisco för att fira henne.

Fredagen

jobbade jag, Åkte hem till Lina på kvällen för BBQ, stämningen förstördes lite när jag blev sur på alla tyskar som pratade tyska och när jag återigen jämförde dem med kineser med alla deras kameror. Blixtrar här och där och över allt. Malin, Lina, Anna, Rigina tar bilen sådär vid 11.20 för att åka till Mike som bor "bara" 1 timma och 20 minuter bort. Sandra är där och några till. Åkte hem sådär trevligt vid 4 tiden, inte nog med att köra 1 timma och 20 minuter tillbaka utan det var bara hem till Lina, sedan 25 extra minuter hem till mig själv, var hemma 5.30.

Lördag.

Vaknade 10 för att ta tåget in till manhattan med sandra och angela.

Mötte upp rami på time square, han bjöd oss på fika, gick runt och letade efter en affär som vi aldrig hittade. Åkte sedan hem igen, låt mig tänka var det verkligen allt vi gjorde? Fan vad onördig resa. Åkte hem åt annanasris på tenga. Jag åkte hem till Ct och sov.

Söndag

Vaknade vid 7 utav att det åskade och blixtrade och spöregnade, begav mig återiegn till Katonah/mt kisco, denna gången för att möta upp de andra som skulle med till gardiner för att göra skydiving. När vi ser själva ranchen så börjar alla skrika i bilen. Lite små nervös gick vi för att fylla i 7 sidors pappersarbete, vilket det nämdes ett antal gånger "är du medveten om att du kan dö" fick samtidigt se på en film, men reagerade bara när dem sa ordet dö. När vi var klara så fick vi våra inströktörer, varav min såg ut som en häst i harry potter, medans jag kände mig som en häst när han satte på mig alla mina rämmar och snören och allt. Han gick igenom nordagrant vad som skulle hända och hur vi skulle göra. Vi satte oss i det lilla flygplanet med 18 andra, jag var den som fick hoppa sist vi gjorde sax sten påse. Under hela flygresan i planet vilket varade i 15-20 satt jag och skrattade åt självasituationen, sitta i ett plan fastspänd med någon som man har mött 15 minuter innan som man nu har gett sitt liv till. Men vad gör det om jag skulle dö så skulle jag ha haft väldigt roligt innnan. MEN när det väl var våran tur att hoppa ut från flygplanet när vi stog på kanten med halva foten utanför, då känndes det som om jag skulle svimma men i nästa sekund så var jag ut från flygplanet, de första sekunderna kunde jag inte andas pga all luft som kom in i munnen, min kille klappade mig på axlarna vilket menas att jag kunde ta ut armarna och styra lite, det var fritt fall från 14000 feet till 6000 feet, när vi var på 6000 feet så visade han mig sin lilla klocka, då var det dax för MIG att dra ut fallskärmen, det var inte bara den som åkte upp utan även han och jag. Då upptäker jag att en utav minna rämmar sitter fel och skaver som fan. På fallskärmen fanns det två handtag som man kunde hålla i, varav jag släppte en vilket man inte skulle göra, vi åkte till höger och till vänster och 360 runt om. När vi skulle landa skulle jag låtsas som om jag satt på en bänk med bena upp. Jag frågade om jag skulle springa när vi landade (för det har jag sett på tv att man gör) men det skulle jag inte han skulle ta hand om landningen, haha tänkte jag att han skulle aldrig kunna ta och springa med mig på magen, men konstigt nog så landade vi med rumporna i marken man behövde inte ens springa.

Åhh själva känslan av att falla fritt i luften var det bästa jag vart med om, går inte beskriva, men jag kännde mig mer säker när jag hoppade ut från flygplanet än när jag åkte superman på six flags. Hur kommer det sig att man kan lita mer på en person som man aldrig i hela sitt liv har träffat innan man hoppar rakt ut i luften hängandes på magen på honom och han med endast en ryggsäck på ryggen som du hoppas på finns en fallmskärm innut i och inte två koppar och en termos med kaffe, hur kommer det sig att man kan lita på denna personen mer än vad man litar på en bergodalbana??

Men jag lever och kom ner säkert inga armar eller ben skadade bara 4 blåmärken. Jag fick ett bevis på att jag har hoppat och ett kort som en annan man tog uppe i luften.

På kvällen så åkte Angela, andrea sandra rami och jag till något ställe som hade alt möjligt, bowling (vilket vi spelade) mini golf, basket, spelhall, bio, biljard, ja massa massa saker. Kommer inte i håg vart det heter, detta är den första dagen på as länga som jag inte har tagit hand om kartan på vart vi ska och hur vi ska hitta, vilket var skönt men samtidigt inte okej.

Spelade bowling vilket gick så dåligt som det kan gå i bowling, åkte vidare till o´conners för att drika lite öl och spela biljard vilket jag var en gud på, kan också bero på att angela sköt ner den svarta bollen det första hon gjorde.

Måndag Ledig

Sov hos sandra mellan sön mån, hon skulle åka till nyc och jag begav mig till dunkin donuts för en bagel till frukost plus en boston cream. Mötte upp andrea på kohls för en titt där, begav mig i väg hem till CT igen, och här sitter jag, hade lovat mig själv att jag skulle sova för 3 timmar sen, nu är klockan 12, börjar 7.35 i morgon bäst att lägga sig nu.

Åhh skydivingen alltså, åhh jag ska göra om det och det är snart. Awesome!!!!
Nu kom jag på vad vi gjorde inne i city, vi gick till museéum of art och åkte cykeltaxi.