Jag kan inte riktigt förstå att det var sista gången jag träffade Ida i kväll, jag kan inte förstå det för hon är fortfarande kvar i usa och hon kommer att vara det i 2 dagar. Men för mig var det sista gången, kommer se henne en snabbis på onsdag innan hon åker hem, men det räknas inte.
Att man kan lära känna någon så bra på 6 (8) månader, från första gången vi träffades så känndes det hur bra som helst, båda satt i bilen och bara skrattade, hade aldrig träffat människan innan, bara velade runt i hennes bil, åt på en sunkig pizzeria, Ida betalade hela middagen med enbart 1 dollars sedlar. Vi körde fel så vi kom till värsta bakgården, vilket vi bara skrattar åt idag. Eller så var det bara för att båda var så desperata efter att ha någon kompis (svensk) här. Jag vet inte riktigt men det känns helt sjukt. I höstas och vintras så möttes vi jag vet inte hur många gånger i veckan men många var det. Även om hon hade hur konstiga tider som helst och bodde 50 minuter i från så möttes vi alltid, i början så var det alltid på Stanna & handlas parkeringsplats i New milford, senare flyttade vi ner oss till de två bruna stolarna i brockfield, sedan blev det Tj max pareringsplats. Vi kunde även mötas på danbury mall och bara äta, sedan åka hem igen.
Men vi har även kännt varandra så bra, vi vet vad den andra menar, behöver bara säga halva meningen så förstår den andra.
Så många saker har vi gjort tillsammans, om jag tänker efter så är det inte så många olika saker, men vad spelar det för roll?
Vi pratar minst 711 gånger varje dag i telefon, jag tror inte det finns en enda dag som vi inte har pratat med varandra.
Vi litar på varandra, jag litar mer på henne en någon annan.
Samtidigt som jag kommer sakna Ida så är jag väldigt nyfiken på hur jag kommer att ha det. Under tiden som jag jobbar kommer det bli som vanligt, men fritiden? Jag vet att om bara jag vill så kan jag ha jävligt roligt, men det kommer inte bli samma sak.
Jag kan fortfarande inte förstå, kankse nästa måndag, då hon har varit hemma och jag inte har haft någon att ringt till 711 gånger.
Men vi skall ses, för jag skall se hennes studentfoto. :)
Nu får vi se på fredag, antingen så går jag ner i världens depition och börjar prata med Bi:n eller så kommer jag bli as social mot alla och åka till starbucks och panera varje dag. Jag hoppas på det sist nämnda.
Nu kom jag på varför jag inte var så bra i svenskan, för om jag har för mkt att säga så blir allt bara en enda röra, jag hade alltid så mkt jag ville ha med i mina noveller eller liknande. Likadant här.
" Kom igen då, klockan är bara 7.30."
" Nä min klocka är 7.50."
"varför ljuger vi förvarandra när vi båda vet att klockan är 7.44?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar