lördag 28 februari 2009

Fredag lördag

Hola amigos.


I går var det fredag och en lång en, börjar med att Riikka spyr klockan 6 på morgonen i mitt rum, som tur var i min papperskorg, jag börjar jobba 7.30. Hade playdate med Siri. lämnarde Zach på skolan, kom hem städade, min värdmamma kom hem, Lina hämtade upp mig, vi åkte till flygplatsen för att lämna av hennes kille, åkte hem igen hämtade min lön, Zoey den lilla plutten stog inne i badrummet och försökte dra upp sin klänning och vifftade händerna mot toan, så jag sätter henne på toan, japp då bajsar hon den lilla plutten. 1½ och bajsar på toan det är inte illa. Mamman sa till pappan, titta vad helen gjorde, om hon inte skulle ha hjälp Zoey skulle inte hon ha bajsat på toan. Lite stolt blev jag allt.

Sminkade mig och begav oss till "min och Idas restaurang" jag visade för Lina var Ida nästan dog. Begav oss sedan till bion och såg shoppoholick. Mötte upp alla andra tyskar och Siri. När bion väl var slut vid 12 tiden så fick jag snällt bege mig hem till Riikka eftersom jag hade lovat att sova där så hon inte skulle behöva sova själv när hon var sjuk. Men när lina lämnar av mig vid min bil så är min bensin slut och det ser jag först på motorvägen, som tur fick jag tag på bensin och körde hem till Riikka i den hemska dimman.


I morse åkte jag hem till Lina och följde med hennes familj för att titta på en ny hund, de tittade på en as söt hund till och med jag tyckte om den och jag tycker bara om 3 hundar.

Vi begav oss sedan till Sothbury för att få lite manikyr och lite massage, sedan var det dax för att hitta en restaurang. Vi tog en italiensk, det var as god mat. (Ida du skulle tyckt om deras mashED potato) Mätta och 588 kilo tygre åkte vi hem till Annika som hade världens biograf. Jag hade tänkt mig ett litet rum med en projektor och lite fotöljer, detta var nere i källaren när man kom ner så var det massa då pratar vi om massa olika bilder på olika skådespelare med autografer, sedan svängde det, jo där hade dem typ som en liten kiosk, en riktig popcornmaskin, en riktig ingen OBH nordica. spelautomater, sedan fortsatte det och när vi gick in genom dörren så kunde man gå höger eller vänster, där kom man fram till 8 megafotöljer som man kunde ligga ner i, en projektor som var as stor, andra raden av fotöljerna var upphöjd. Inne i ett föråd fanns alla filmer och sakerna, stort var det i alla fall, känndes som om vi satt där på en riktig biograf fast mkt mer bekvämare.


I morgon åker hela min familj till MA och åker skidor så jag skall passa på att sova ut. :) Och tvätta alla mina lkan så inte jag blir sjuk igen när jag äntligen har blivit frisk.

onsdag 25 februari 2009

I den lilla, lilla delstaten Connecticut så händer det i bland grejer.

Mötte upp nästan alla au pairer i Sothbury, tog annas bil till maggi mc fly och åt, det var en ny tjej från Italien där, verkade helt okej. Lina var där med sin pojkvän.
Jätte mysig middag. Anna skulle köra tillbaka mig, regina och Riikka till starbucks till våra bilar.
Boom säger det och alla tittar på varanda och tänker var det något där? Jajamänsan, det var en bil, så anna backade in i en bil.
Passageraren i den andra bilen var först helt galen, men sen när han såg att anna började att gråta så var han hur snäll som helst. Det blev inte så mkt skada på bilarna, eller på oss som satt i, detta skedde på en parkeringsplats och inte på motorvägen som tur var. Det blev lite skråmor på bilarna men inget stort.
Polisen kom och tittade på saken, annas värdpappa kom och tog fram alla papper som behövdes.
Polisen tog alla våra körkort, vart vi satt i bilen och vad som hände. Jag måste säga att jag tyckte det var ganska intressant.
Polisen kom på 5 röda sekunder, i sverige skulle det väl tagit minst 1 timma. Men allt gick bra, de bytte lite information, vi fick tillbaka våra körkort och kunde fortsätta färden hemåt efter 1 timma.
Jag måste bara berätta att, annas bil är ganska stor eller väldigt stor, man såg inte ens den andra bilen för den stog rätt bakom, det som var problemet var att denna bilen som hon backade på den stog parkerad där och pratade med en annan bil på andra sidan om den. Ganska dumt om du frågar mig, nästan hela parkeringsplatsen var tom som varför ställer man sig bakom en bil och inte bara på två tomma parkeringsrutor?
Det är lite vad som händer i Connecticut.

söndag 22 februari 2009

söndag med massa tyskar.

En heldag med massa tyskar.
Åkte till danbury (ida se stavningen) idag med Jenni och Romi, mötte upp Sara och hennes kompis, köpte lite tröjor på H&M. Av en slump så skulle jag bara dubbelkolla inne på en frisörsalong om dem hade en produkt, som tur var väl det, där i hyllan stog IT´S A 10, as glad blev jag och köpte den stora flaskan, så nu slipper jag åka upp till Warren. :)
Fortsatte sedan till Panera mötte upp Riikka och Regina, Riikka hade en överaskning till mig, ett nytt svenskt armband, tackar tackar.

När jag kom hem fick jag reda på att barna fortfarande är sjuka, så det blir mer tv-tittande och lathet, jag står och pratar i köket med min värdmamma, då hör vi bara ett vibrerande ljud. Vi går upp till tjejens rum, jo men varför inte ha lite diarre sådär på kvällen, det konstiga var att hon sov. Jag som äntligen har blivit frisk känner att nästa vecka är det min tur, eller det skulle inte förvåna mig.
Just nu sitter jag och lukar på min it´s a 10, varje gång jag skruvar upp korken så lukar det Canada, Ida och jag satt alltid med den på morgonen och kletade in i håret.

Denna veckan som kommer så kommer pappan vara borta så det är bara mamman hemma, som tur är så har hon avbokat sin middag som hon skulle på i morgon så det betyder jag kan gå på min ballet. I morgon skall även pojken till doktorn så jag blir själv med tjejen men jag klagar inte, hon är as rolig nu, jag tror hon gömmer knark under kudden. Inte för att hon har någon kudde men hon är helt galen, babblar på och dansar omkring, skrattskriker och spärrar upp ögonen hon andvänder hela sin energi sen när hon inte orkar längre så rullar hon ihop sig som en potatissäck och tittar ner, sen tittar hon upp på mig och skrattar, sedan går det om.

rastlös

Just nu är jag så rastlös så det finns inte.
Vaknade 10 och var hur pigg som helst, har ringt sverige lite, men ingen som bor i detta fattiga land svarar på sina mobiler. Skulle igentligen till NYC i dag men siri är sjuk och jag antar att hon sover just nu för hon svarar inte på sin mobil. Om det inte skulle vara för detta pissiga väder så skulle jag åkt in själv, men vem vill gå runt inne på manhattans gator själv i regnet? Jag längtar till sommaren, då är det as härligt att vara inne på manhattan då älskar jag det stället, men nu är det typ som kom och hjälp mig.
Jag vill verkligen ut och göra något idag, men för det första så kan jag inte ha min bil för pappan åker till flygplatsen så jag måste ta den stora bilen som dels tar mkt bensin och som inte är lika rolig att köra. Men om jag stannar hemma så har jag sparat 200 dollar, som betyder att jag inte har gjort av med ett enda korvöre denna helgen av min lön, bara utav den gamla, 10 dollar, jag tror det är rekod.

Har nyss skrivit ett medelande till en ny au pair som kommer om 14 dagar, bad om ursäkt först för jag var så otrevlig mot henne förra gången för typ 3 månader sen. Men jag ser fram imot att det skall komma en till svensk hit.

Nu skall jag gå upp och göra något utav denna dagen, ut skall jag om det nu är med mig själv eller med någon annan. Åhhhh jag hatar detta vädret.

fredag 20 februari 2009

Rosa gosiga sockar.

Ida jag hittade dina rosa gosiga sockar under min säng i går när jag städade för en gångs skull. Skall bara säga att det är dem gosigaste sockarna jag har haft på mig. Jag har tagit beslag på dem och i värsta fall om du vill ha tillbaka dem så kan jag tvätta dem innan. (jag antar att dem är dina, dem är lixom rosa.)

Den enda andledningen till varför jag städade mitt rum i går var för jag inte hittade mitt favorit halsband som jag fick utav nathalie på studenten. Tog ner min extra säng som har stått uppblåst i mitt rum i ca 3 veckor, sen sanna var här. Putte in lite saker i min gaderob, rensade, slängde godis sen jul och där låg mitt halsband, 5 minuter senare slutade jag städa för då var det inte lika roligt.

Nu står det två tvättkorgar på golvet som väntar på mig, plus en tredje tvättkorg som står kvar med mina vikta kläder sen förra veckan, jag känner att jag är riktigt sabb på saker och ting.

Tradigt= tråkigt = boring.

Idag när jag vaknade så slutade min klocka på mobilen på .., 33, smart som jag är så tänkte jag, oj shit bara två minuter kvar tills jag börjar, slänger av mig min pjamas och sätter på mig mina mysbyxor och mitt linne, vänder mig om och tittar ut och tänkte, Sen NÄR började det vara svart när jag började jobba? Då var klockan alltså inte 07.33 som jag trodde utan rättare sagt 02.33. Sedan när den rätta tiden var kommen så självklart försover jag mig, eller samtidigt som jag vaknar knackar mamman på min dörr, slänger på mig min tröja, hade ju redan på mig allt det andra. Hon knackar inte för att jag är 2 minuter förenad utan för att jag kan börja 8.20. Kan man då inte bara knacka på dörren lite innan? Så går åter igen tillbaka till min säng och mitt varma täcke.
Denna veckan har både varit skön men tråkig, nu får man ju se till och inte nämna tråkig i fel betydele. Pojken har haft vinterkräcksjukan och vart sådär härligt sjuk med spya och diarre.
Självklart när pojken börjar bli bättre så skall tjejen såklart bli sjuk, hon häll nästan på att somna i mitt knä men icke sa picke, hon laddade bara inför en ordentlig spya över hela mig, henne och mattan. Under minuten innan så tänkte jag på fäöljande, skall jag tvätta mina byxor idag eller kan jag ha dem i morgon också? Jag fick svaret ganska snabbt. Så idag är pojken frisk och tjejen sover. Sådär härligt är det nu, inte några playdates på 2 veckor.

Fast idag är det fredag ( som om det spelade någon roll) antagligen blir det middag på maggi mc fly. Det roligaste är att en knepig tysk tror att jag inte tycker om henne, det är ju lite underhållande.
I morgon är det lördag, då blir det barnpassning och färga Shitis hår. Lite extra pengar kan jag behöva, dem kommer gå oavkortat till Vermont resan. Åker till Vermont den 6-8 mars med Shiti och några andra svenskar, jag håller mig mest på idén på att åka pulcka, eller skidor i barnbacken med shiti. Den som lever får väl se.

Ida har även kommit hem till sverige nu, utav att inte ens har varit i sverige i 24 timmar så har den lilla jävulen fått tillbaka sin skånska på fem röda sekunder. Tradigt!

Nu vaknade den andra sjuklingen. Tjintjong.

Just nu kom jag på en sak, om man skriver tradigt så kan väl endåså inte det komma upp som boring på engelska? Först så måste det ju översättas till svenska och sedan till engelska.

söndag 15 februari 2009

I like where we are, when we drive in våran car.


Jag kan inte riktigt förstå att det var sista gången jag träffade Ida i kväll, jag kan inte förstå det för hon är fortfarande kvar i usa och hon kommer att vara det i 2 dagar. Men för mig var det sista gången, kommer se henne en snabbis på onsdag innan hon åker hem, men det räknas inte.

Att man kan lära känna någon så bra på 6 (8) månader, från första gången vi träffades så känndes det hur bra som helst, båda satt i bilen och bara skrattade, hade aldrig träffat människan innan, bara velade runt i hennes bil, åt på en sunkig pizzeria, Ida betalade hela middagen med enbart 1 dollars sedlar. Vi körde fel så vi kom till värsta bakgården, vilket vi bara skrattar åt idag. Eller så var det bara för att båda var så desperata efter att ha någon kompis (svensk) här. Jag vet inte riktigt men det känns helt sjukt. I höstas och vintras så möttes vi jag vet inte hur många gånger i veckan men många var det. Även om hon hade hur konstiga tider som helst och bodde 50 minuter i från så möttes vi alltid, i början så var det alltid på Stanna & handlas parkeringsplats i New milford, senare flyttade vi ner oss till de två bruna stolarna i brockfield, sedan blev det Tj max pareringsplats. Vi kunde även mötas på danbury mall och bara äta, sedan åka hem igen.

Men vi har även kännt varandra så bra, vi vet vad den andra menar, behöver bara säga halva meningen så förstår den andra.

Så många saker har vi gjort tillsammans, om jag tänker efter så är det inte så många olika saker, men vad spelar det för roll?

Vi pratar minst 711 gånger varje dag i telefon, jag tror inte det finns en enda dag som vi inte har pratat med varandra.

Vi litar på varandra, jag litar mer på henne en någon annan.

Samtidigt som jag kommer sakna Ida så är jag väldigt nyfiken på hur jag kommer att ha det. Under tiden som jag jobbar kommer det bli som vanligt, men fritiden? Jag vet att om bara jag vill så kan jag ha jävligt roligt, men det kommer inte bli samma sak.

Jag kan fortfarande inte förstå, kankse nästa måndag, då hon har varit hemma och jag inte har haft någon att ringt till 711 gånger.

Men vi skall ses, för jag skall se hennes studentfoto. :)

Nu får vi se på fredag, antingen så går jag ner i världens depition och börjar prata med Bi:n eller så kommer jag bli as social mot alla och åka till starbucks och panera varje dag. Jag hoppas på det sist nämnda.

Nu kom jag på varför jag inte var så bra i svenskan, för om jag har för mkt att säga så blir allt bara en enda röra, jag hade alltid så mkt jag ville ha med i mina noveller eller liknande. Likadant här.


" Kom igen då, klockan är bara 7.30."

" Nä min klocka är 7.50."

"varför ljuger vi förvarandra när vi båda vet att klockan är 7.44?"


onsdag 11 februari 2009

riktigt vårväder.

Jag vet inte riktigt om jag har sagt att jag tycker att vädret är konstigt här, men iaf skulle bara säga att det var 19 grader celsius utomhus idag, men i går var det minus, nej men alltså det är helt okej, inget plötsligt väderbyte här inte.
Men riktigt härligt vårväder var det. :)

Idag har jag bara älskat dagen, jag mår bättre, min röst börjar ge sig men det är en värdsligsak, barnen har varit helt underbara, Zoey och jag var på panera under tiden zach var i skolan. Nu sitter vi i min säng för städerskorna ska snart gå, så zach äter en klubba och zoey vilar lite. Snart skall vi i väg och hämta idas pressent. oj oj oj Ida. Snart är det lördag. :)

söndag 8 februari 2009

...

Kvällen blev helt okej, mötte upp Beatrice, en som jag gick i samma klass i 4 år i grundskolan, hon är au pair i ny, vi har pratat länge om att mötas så hon och hennes pojkvän hängde med in till NYC, vi gick till en comedy club, inte riktigt den jag ville, magnus betner missade vi den showen hade redan startat så vi sattsade på en annan, inte lika kul som när jag och sandra var där sist, men helt ok, eftersom man måste beställa två "drinkar" så tog jag vatten och det var fan mig det dyraste vattnet, inte nog med att du måste köpa en du måste köpa två, vilket är hel löjligt, två vatten för 10 dollar, (83 kr) värre blev det för beatrice och patrik som fick betala 73 för sina drinkar, dem fick sig en lika stor chock som mig och sandra, dem trodde också att dem satt där och drack de två första GRATIS, men nej nej.

Vi tog ett håll som ingen hade varit på innan, där kommer det ett gäng med sånna dära sparkcyklar som man hade när man var mindre, de visar oss några trix och en av dem var 7 bast, hallå eller, hur tänkte hans morsa? Släppa ut en 7 årig kille på new yorks gator mitt i natten.

På vägen hem så utmanade jag ödet och skulle se om jag kunde köra hem på nästan ingen bensin, jag skulle köra 1 timma och tanken var nästan slut, men jag klarade mig, inte ens bensinlampan började lysa.

I morgon skall alla fira min kära lilla farmor, hon fyller 70 på onsdag så jag skall ringa i morgon till pappas mobil och gratta henne, då kommer hon bli glad min lilla farmor.
Tack och hej leverpastej

lördag 7 februari 2009

damp

Alltså jag får damp.
Just nu har jag beslutångest så jag håller på att dö eller något.
Ingen vill följa med in till NYC och snart så åker jag själv.
Men då kommer problemet, vill jag gå runt i NYC själv? Vill man göra det?
Om det skulle vara i göteborg inga problem, men göteborg är ju fan som ett gatuhörn på manhattan.
nu åker jag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

onsdag 4 februari 2009

Bubbelgum

Något som jag tycker är riktigt vidrig är BUBBELGUM, men i detta land så skall alla medicinerna ha något med bubbelgum att göra, medicinen för magsjuka har en tjock konsistens och smakar bubbelgum, det är som att dricka rinnande tuggummi. En medicin som jag tar nu har eftersmak på bubbelgum, hostmedicinen i sverige älskar jag typ, men jag förstår verkligen inte själva saken med bubbelgum hela tiden.
När jag skall ta medicinen känner jag mig som ett barn, pappan sa idag till mig, ja om du inte vill hosta dig till sömns som i går natt så kan du ju ta lite hostmedicin.
Ja så länge det inte är den rosa svarade jag, nej nej, detta var en grön flaska, lite chockad blev jag när jag hälde upp lite till mig, ta mig fan på att den var rosa och den har en förbaksat äcklig eftersmak på BUBBELGUM!

söndag 1 februari 2009

det här med sport alltså.

Detta med amerikansk fotboll, först måste jag säga att det är då allt en konstig sport, självklart kan jag inte reglerna men springa fram och tillbaka på en stor plan och fånga en oval boll som bara slinker ur händerna, några pelare som bara står rakt upp, som jag inte vet vilken nytta dem har. Knuffas hit och dit i fåniga kläder.
Men nu är det ju förstås super bowl så då måste man ju se, och man blir ju lite mer intresserad när dem sa att det aldrig hade varit förlägning innan, nu hände det något bra tydligen, en kille i gula kläder la sig ner på marken och kramade om bollen, VEM kan inte göra det liksom?
Nu fick jag reda på att dem i gula kläder även vann och att dem har vunnit 6 super bowls, det är ju ganska bra gjort tydligen. Holmes står det på ryggen, men vilket lag? Pittsburgh eller arizona? gula kläder är allt jag vet. BRA JOBBAT HELEN!!