Lite stolt, men bara lite.

Ibland känner jag mig faktiskt omtyckt utav barna.
I morse kanske 1 minut efter min kloka ringde så kom pojken in, hejsvejs och jag var vaken.
Sätter på tv åt honom, efter ca10 minuter så hittar pappan honom, pojken säger då som han annars brukar säga till mig, pappa kan du gå iväg.
Han sitter kvar i min säng, mamman skulle bara säga godmorgon då pojken säger, mamma kan du gå iväg. Förtsa gången han sa det till sin mamma och både jag och mamman blev chockade. Men om jag ska vara ärlig så kändes det bra. men bara lite.

Nu äter pojken förövrig jordens nyttigaste lunch, pizza och inte nog med det, suprise peanutbutter and jelly. Fast han dricker vatten ;) Ska nog ta och ge honom ett äpple.